Det finns tal som är viktigare än andra, som utöver en bedömning även är en symbol. En 10 är max, topp, bäst, tvåsiffrigt, allt och lite till. 

Men vad betyder den dagen efter bedömningen? Vad innebär den? Vilken perfektion är det vi talar om? Är det ren skönhet och på vilka grunder har man kommit överens om att just detta är det ultimata

Så här rakt upp och ned kommer jag bara på en hingst som fått 10 på typ. Det är Briar 899 och alldeles oavsett vad man tycker om honom tror jag att vi kan vara ense med domarna att han inte rör sig 10-mässigt. Det finns onekligen en viss ironi i att han kröp igenom nålsögat på i första hand sin hoppförmåga. (Korrigera mig gärna om jag har fel)

Ergo - en utomordentligt vacker hopphäst som i frånvaro av högt bedömda gångarter vunnit Grosse Preiss von Aachen. Är det fler än jag som lite problem att få de logiska linjerna mellan punkterna raka?

Vidare då - 10 på någon egenskap. Sällsynt, men vanligare. Samt ett potentiellt problem. Det kan innebära att det blir åt skogen för mycket av det goda. En galopp kan bli så stor att den inte går att byta i, en trav kan bli entaktig och en skritt kan orsaka ryttaren sjösjuka när den rullar över till stabil pass. Eller en häst som överhoppar en halvmeter oaktat hinderhöjd och nästan gör en rundpall i landningen. Obs - det behöver definitivt inte bli så här eller vara ett jätteproblem, men dessa individer ställer stora och väldigt speciella krav på ryttaren.

Lite tankegodis bara:En kompis till mig som hoppavlar satte sig gjorde lite beräkningar. Resultatet blev att god hoppförmåga och dåligt sadelläge sammanföll. Har även läst artiklar i ämnet- jag tror det var på danska, men det tänker jag inte ta gift på. Om vi då antar att detta är korrekt blir det ju direkt kontraproduktivt att bedöma typ på hopphästar. I all synnerhet som typbedömningen på hopp- och dressyrstammade individer mig veterligen är den samma.

Låt oss i tanken ta ett steg till. Om vi förutsätter att målet för aveln är hästar som ska kunna prestera på tävlingsbanan. Alla kommer inte till GP, men ska i alla fall talang att komma hyfsat högt. Alla är med på detta?

Nu vänder vi på resonemanget. Tittar på de hästar som har nått målet. De fungerar i GP. Eller hade kunnat göra de om om inte fanns. Hur ser dessa ut? Hade de fått en 10a på typ som treåring? Vi vidgar frågan, är de ens lika varandra? Jag vill påstå att svaret är nej och nej. Donnerhall - nej, Valegro - nej, Weihegold - nej, Totilas - nej, Cornet Obolensky - nej, Diamant de Semilly - nej, Casall - nej, All In - nej osv i all oändligthet Absolut finns det ett antal 10or i kapacitet här, men på typ - skulle inte tro det,

Teoretiskt hade man ju kunnat ta de hästar som lyckats och säga - Den här har nått målet = 10. Den är lyckad, honom ska vi ha! Sedan backar man systemet och ger alla som ser ut som Verdi och Mistral Höjris en 10a.

Men. Dyker upp ett litet problem här - De ser absolut inte lika ut. Och det hjälper inte om man är mer grenspecifik för Winning Mood och All In är inte exteriöra kopior.

Då är det väl dags för någon typ av slutsats och den gränsar nog dessvärre till spekulation. Sanningen verkar vara den att man inte kan titta på typ på häst för att med tillräckligt rimlig säkerhet förutsäga dess förutsättningar resten av livet. Svårare är det inte. Det är ett trubbigt instrument. Man kan putsa bort de värsta avstickarna avseende typ och ben. Det som sker därutöver är det något slags konsensus kring vad man unisont gillar.

PS
Om, säger OM ovanstående stämmer någorlunda är det en sak som måste ske. Den närmast heliga respekt vi lärt oss att ha kring 3- och 4årstester måste revideras och det ordentligt. Det blir ju iså fall i praktiken som att vinna framridningen, eller hur? DS