Om det inte är första gången du har vänligheten att läsa den här lilla skriftställningen, så vet du att jag gärna (aka alltid) försöker analysera det jag ställs inför. Ett liv innehåller gott om frågeställningar, så det är en ganska heltäckande hobby.

Den första frågan jag satte mina uppfödar-tekniska tänder i var jag inte direkt först på. Men jag var verkligen tvungen att komma fram till ett eget svar. Att det sedan blev exakt så som man kunde ha gissat från början, gör egentligen ingenting. Det är lite som att ta en joggingrunda på en av de där makalösa maskinerna. Man kommer ingenstans, men har ändå uträttat ett arbete.

"Vad gör en häst bra?"

Den var den lilla nätta frågan. Varför? Tja, om man har målet att ta fram en bra häst måste man ju ha sin definition klar. Hur tillverkar man något som man inte vet något om eller vad det är? Då har man bjudit in slumpen skriftligt sas.

Nå. Det jag kom fram till är, att en bra häst vilar på tre egenskaper/egenheter.

För det första måste den ha kapacitet att göra det vi begär av den. Självklart? Absolut, men förklara då för mig varför man betäcker sin travare med en hopphingst för att man vill ha en hopphäst? Eller varför använder man blod och som sedan generationer är stenhårt avlat, i motsatt riktning?
(För att spara tid - Jappeloup, Halla, Galoubet A m fl, jag vet. Tack. Det är inte aktuellt med dressyravel på mitt fiktiva Cornet Obolensky - Cardento-sto heller)

Frånsett att det är att skjuta sig själv i avels-foten, så är det helt enkelt inte snällt. Inte mot någon. Hästen ska utföra något den med stor sannolikhet inte gör bra. Inte KAN göra bra, ens om den har hjärta som en flygplanshangar. Om A nu inte kan utföra en bra passage därför att den inte har anlag för det, varför inte satsa på B i stället? För allas skull.


För det andra måste hästen ha hållbarhet att kunna göra det som vi begär av den. Den ska alltså kunna använda den kapacitet vi förhoppningsvis lyckats avla in. Just här blir det plötsligt så att ryttaren tar lite större plats. Hållbarhet är arv och miljö + slump, så här får båda försöka göra det bästa av läget som det nu är.
Inom parentes sagt är det ju också så att ju större förmåga hästen har desto större krav ställs på hållbarheten. En självklarhet, men det förtjänar att nämnas.


För det tredje, viktigast och svårast. Ska vi kalla det "prestationsvillighet"? Det finns så mycket som går in här, men man kan kanske säja, VILL hästen det som ryttaren har tänkt sig? Och det räcker inte med att kalla det ridbarhet, för även om det absolut ingår, så är det så mycket mer.
Tål hästen att trimmas i dressyr exempelvis? Bjuda mot nästa hörna? Går den tveklöst in i kombinationen där den nästan slog sig halvt fördärvad nyss? Vill den ens bli arbetad?

Av alla tre delar som ingår i den väl fungerande hästen så är nr tre utan tvekan den mest smärtsamma att sakna. Och i särklass mest frustrerande. Man har både allt och inget på samma gång.
Hästar är fantastiska och beredda att skänka oss så mycket. Men vad händer om de inte vill det? Och jag vet, det kan finnas många anledningar till att en häst inte fungerar. Men om den, i all enkelhet, bara inte vill?

Tänk följande - Du har en häst med extraordinär kapacitet. Tål träning, hel och fin. Men den vill inte. Vad i hela h-e gör man då? Betäcker den, om det är ett sto? Det här är inte ens lite kul som skämt, då det finns åtskilliga ston som ramlat in i avelsboxen den vägen. Du kan då ha ett sto med ett magnifikt BLUP vars enda nackdel är att den inte går att använda.

Omvänt finns de som jobbar med sin odödliga själ som insats, för varje steg de tar. Vågar därför att du vill det, orkar för att ni är tillsammans. Exakt det som gör vår sport vacker.


Men nu ska vi sluta cirkeln. En häst som ger mer än den har, går lätt sönder. En annan som jobbar inte med utan mot sin egen exteriör, gör så på sin egen vilja. Det här är hästarna som knäcks. Hur hela de än är på utsidan.

Som uppfödare och som ryttare har vi en Plikt och ett Ansvar.

- Se till att hästen har en tillräckligt god förmåga att kunna göra det vi vill.

- Se till att den inte ställs inför krav den inte håller för.

- Se till att den aldrig, aldrig ställs inför problem den inte har förmågan att lösa.


Annars är det inte snällt.