Jag förstår om det kan verka märkligt, men jag ska försöka klargöra vad jag menar.

 

Trav är, som alla säkert vet, en tvåtaktig diagonal rörelse. Vänster bakben - höger framben, höger bakben - väster framben och så börjar man om. Det är så vi själva går om vi inte tänker för mycket. Då rullar vi gärna över i pass.

 

Modern typ av dressyrhäst är kort i ryggen, helst långbent. Det kan fungera alldeles utmärkt, men hästens exteriör dikterar självklart hur den rör sig. 

 

Finns ett antal möjliga scenarion.

 

1 Kort steglängd. Väldigt långt från avelsmålet i dressyr och knappt accepterat på hopphästar heller numer. Flest steg per långsida vinner inte, sammanfattningsvis.

 

2. Travarsteg. Det betyder att hästen behåller sitt framben bakåt lite längre, breddar baktill  och placerar sitt bakben utanför sitt framben. Ett oönskat rörelsemönster, men emellanåt ser man det på halvblod. En del blodslinjer är sas överrepresenterade.

 

3. Släpper bak. Här har hästen inte bakbenen under sig på det sättet som behövs för att utföra dressyrarbetet på ett korrekt sätt. I varje fall inte i högre klasser. Ofta har dessa individer en svag och/eller skålad rygg vilket försvårar för dem att hålla bakbenen under kroppen. Fram kan det se hur snyggt ut som helst. Inte sällan har de en förhållandevis liten bakdel. Det är inte alltid det här syns i kort trav, men när det är dags för längning flyger baken all världens väg. En skicklig ryttare kan rida in bakbenen och få en fungerande individ. Det tar tid, men det kan gå. Då faller traven under någon av de andra kategorierna.

 

4. Snabba framfötter. Just det här är det många hästar (över)lever på. Att få undan frambenen kvickt som attan innan bakbenen kommer. En problematik, som jag tyvärr tror kommer, är att det inte riktigt hinns med i alla lägen. Anledningen är att vi även vill att hästarna ska få längre framben och kvickare bakben. Det lär inte bli katastrof i varje steg, men alla blir ju trötta någon gång. Och om det inte är en regeländring i sikte, så är gummiboots mm inte tillåtna på tävling.

 

5. Höga benlyft. Extremformen av det här är Hackneys och KWPN-hästar av Tuigpaard (TP)  = körhäst-typ Här kommer vi till det som på det hela taget är avelsmålet just nu. Hästar lyfter sina ben mycket, sk "aktiva ben". Det är det här som säljer, dvs det köparna (= ryttarna) i gemen, vill ha. På ridhästar måste benen även vara snabba, som i ex 4. Benlyft, i det här sammanhanget, åtföljs nästan alltid av en väl vinklad has. Ofta väldigt väl vinklad, om man säger så. Annars hinner den inte med ( = vägen hoven ska transporteras i luften blir kortare).

 

6. Självskadare. Häststackarn hackar in sina bakben någonstans i sina framben, då dessa inte hinner undan. Det blir inte bra, snällt sagt. I synnerhet inte om vi "beväpnar" fötterna med skor. Hit vill vi ovillkorligen inte!

 

 Korta hästar är det många vill ha och då är det så. Frågan måste då bli, hur kort kan en häst vara? Hur mycket benlyft kan och vill vi ha? Finns det något slags max? Vem sätter då normen och hur genomför man den? 

 

Visst kan man hoppas på att "marknaden" löser det här, men det känns mindre bra av ett antal anledningar. Det är levande varelser till att börja med.

    

Sorgligt nog har jag inga svar, bara en massa frågor. Samtidigt är det så att man kan väldigt sällan formulera svar utan frågor. Och avgjort inte om man inte ser ett problem alls.

 

 Men jag är som sagt, bekymrad.