Själv har jag pinsamt hög nördfaktor, men det har sina skäl. Hingsten kan jag lätt kolla upp (givetvis frågar jag om den också, annars hade jag varit dum på riktigt). Allt som inte verkar komma från hingsten bör med hög sannolikhet komma från stoet och/eller hennes linje. Finns undantag, men det är en bra tumregel, I det läget, hur kan man INTE fundera kring stoet? Hittills har jag aldrig mött någon som inte med glädje presenterat sin lokala drottning. Snarare tvärt om. Det behövs en fikakorg och en flyktplan. Ta sedan en titt på morfar om du inte vet vem det är. Ta-dam! Nu har du kunnat lära dig nästan dubbelt så mycket.

 

Ett annat, mer uppenbart guldkorn är att se fler efter samma hingst. Gäller även dem du själv använt och här (också) gäller det att idka självkritik. Om andra föl helt ärligt är bättre än ditt så ta för guds skull reda på varför. Det är sannolikt inte en slump. Vanligast är att du har ett sämre sto, men det kan även vara så att du råkat göra en sämre kombination. Ingen skam i det Lär dig av det och gör om, gör bättre. Avgjort svårare om man inte räknat ut vad som är fel.

 

Nu till en bekännelse: Jag gillar inte fölvisningar. Anledningen? Därför att förutsägbarheten från föl till vuxen är för dålig. För många felkällor. för min smak. Visst kan man tycka annat, men jag förutsätter att ditt föl t ex inte är inridet? Vidare finns det hingstar som lämnar fantastiska föl som endast med svårighet går att rida på. I det läget blir stoet om möjligt ännu mer avgörande. Kan bli skillnaden mellan ridhäst och slaktobjekt.

 

Ser jag "ner" på dem som visar? Icke!!! Det är ett val, helt enkelt. Kan vara ett sätt att hjälpa upp för försäljning och det är hur bra som helst  bra för dem som vill. Finns ston som gång på gång producerar stjärnor och det ÄR hysteriskt kul att gå från en fölvisning med verkligt sexiga poäng. Inte riktigt lika kul med ett klass II eller III om någon undrar. Jag har testat båda förresten.

 

Bästa biten av visningen är när man släpper stoet. Det är rena uppkörningen. Ungen brukar oftast hänga på moder (i de flesta fall) och då kan man jämföra rörelsemönstret på mor och barn. Mammahästen brukar inte röra sig allt vad hon kan, men mönstret finns där för den som har ögon att se med. Och haft det goda omdömet att kolla upp stammen. Men att sitta och glo på något som man inte är vet vad det är, kan bara beskrivas som slöseri av livstid. Din alltså.

 

Om du inte känner att du kan titta på andra när du visar? Åk till en annan visning då. Så få är de inte, iaf inte i södra Sverige.

 

Så halkar vi in på undantagen. De finns och måste tas hänsyn till. Det finns ston med en förärvning som inte på något sätt verkar sammanfalla med stammen. Min erfarenhet är att det oftast är frågan om starka stostammar. Det har tagit mig åtskillig möda att acceptera det. Förmodligen för att jag verkligen vill förstå vad som pågår på i den där genklumpen. Men man ska inte skåda givet avelssto i generna, utan bara i tacksamhet lära sig hur man bäst kommer vidare. Om någon undrar så har jag provat det också, men det får jag återkomma till

 

 

För övrigt anser jag alltjämt att sto familjerna ska numreras.