Stort TACK från Andra hållet

Som en ytterst välkänd hästutbildare nyligen sa - det är inte lätt att vara hingstägare i detta land. Jag förstår det. Därför vill jag uttrycka mitt djupa och fullkomligt ironi-fria TACK till alla dem som är det. Jag avundas er inte och hade avgjort inte kunnat göra jobbet bättre. Utan er stannar aveln i vårt land och det har rasen inte råd med.

I rättvisans namn får jag nog säja, att jag misstänker att det inte är enkelt alls, oavsett vilket land man än befinner sig i.

Det där med att ta beslutet att spara en individ som hingst för att försöka ta den "hela vägen" har jag aldrig testat. För ston kan jag, valacker är lite tråkiga men ok, hingstar är ett främmande land. Min formidabla väninna Maria Winberg sammanfattade frågan så fint - "det föds på tok för få valacker". Och jag har alltid åtgärdat det så fort möjligheten infunnit sig.

Men om alla varit som jag hade katastrofen varit given. Vi klarar oss inte utan er hingstägare och i grund och botten vet vi om det. Problemet är väl egentligen att vi måste välja en av er. Det innebär en synnerligen brutal sållning.

Det där med att välja hingst kan man prata om i det oändliga. Det gör vi väl också, om sanningen nu ska fram. Dessutom finns det lätt livsfarligt många sätt att göra det på. Från strikt matematik till ren tombola.

Det är under de här premisserna som alla utom en går bort. Och jag förstår att det blir problem. Det är inte billigt med hästeri och hingsteri kan jag inte ens föreställa mig.

Att bli ratad av en vansinnig anledning när man har räkningar att betala måste vara en påfrestande upplevelse. En jag aldrig varit i närheten av, tack och lov.

Men nu är det snart dags för årets genetiska smörgåsbord. En del saker vet jag redan. När hela kön med hingstar börjar röra sig mot nålsögat kommer samma tankar som vanligt att passera min skalle. Och det är nu det blir lite komplicerat.

Det här är måhända självklart, men vi harvar genom det för säkerhets skull. Det här är ett väldigt specifikt sätt att bedöma häst på. Jag vet att du vet, men lyssna ändå.

När man tittar på en häst som invid gör man det sas framifrån. Man kan, om man nu prompt vill, titta bakåt och försöka se vad som kommit varifrån. Men man har det man har. Den genetiska tärningen är kastad och har slagit i bordet, dvs härifrån är det b a r a miljö som gäller.

När man avlar gör man en 180-gradig vändning och ser nu allt bakifrån med genetiska linjer som går framåt till en ny individ. I det här läget är det b a r a arv som gäller.

Kan ni se de två bilderna framför er? I ena fallet är du framför en levande individ. Det är något du har. I den andra står du bakom och försöker se hur linjerna kan tänkas löpa samman till en framtida individ. En som ännu så länge endast finns i ditt huvud.

Skillnaden i synsätten är enorm. Och det är i det ljuset vi återvänder till mitt min överlastade hjärna.

......gillar inte typen.......vad såg AVN här ,,,,,,,nog ridbar.....ojojoj den där gillar jag inte temperamentet på.....trevlig meknik... väääldigt lik far sin, tyvärr. ....släpper lite bak. ....kommer upp fram....jasså du tycker inte det. Där ser man.....

Bara så ni vet - Risken är alltid är att jag pratar pytte pytte snabbare än min goda uppfostran egentligen tillåter = talar först och tänker sedan (om jag hinner innan jag pratar vidare).

Men jag vill att du kommer i håg det du läser nu. Att jag och SWB är er stort TACK skyldig för att du är med och puttar aveln framåt..

TACK igen.