När jag började brukade man köra naturlig betäckning och fick väldigt gärna komma och hålla i stoet själv.  Men man fick lova att ducka för hingstens framben. Om stoet sedan vänligen kunde låta bli att gå sin väg så kunde ansvarig hingsthållare styra i andra änden. Man kan råka på fellägen där också nämligen. Märren var hillad dvs hade ett ett eller två bakben fastbundna med ett rep som gick mellan frambenen och runt halsen.

 

Detta var, i all ärlighet, inte den mest erotisk laddade situation som tänkas kan. Å andra sidan har jag aldrig haft känslan av att hästarna haft någon form av icke uppfyllt behov på just den fronten. Stoets insats är i all sanning så minimerad det bara går. Hästvarianten av "Ligg still och tänk på England". Alltså,  var brunstig, gå ingenstans, sparka inte på hingsten. I synnerhet inte när han väl kommit upp för då är  han en smula sårbar. Och kan du din förbaskade kvasi-eunuck VÄNLIGEN kåta upp dig och hoppa upp I DAG, tack? För oss människor var det förresten fullkomligt ofarligt, för ingen behövde hjälm. Precis som vid ridning.

 

Hur man märkte om stoet var brunstigt? Tja, om hon ville döda honom, gissningsvis nej. Man knatade bort till boxen med märren i snöre och om det blev en slemmig gul pöl på golvet så jajamen. Vilken underbar syn! Även på denna tid fanns det skönhetsupplevelser som utomstående har svårt att ta till sig. 

 

Tvillingovuleringar fanns då också. Mitt första sto hade det i sin linje. Fast dom märkte vi först när märren kastade eller genomled en tvillingförlossning. Jag slapp det, men om man tittar i gamla stostamböcker ser man att det inte var så sällsynt. Ett extra spänningsmoment, saknat av ingen. 

 

Första genombrottet var ultraljudet, som togs emot med skepsis. Under kalla kriget var allt som skickade strålar i någon form farligt läskigt. Mikrovågsugnen kom också som ett hot mot folkhälsan, tillsammans med tidiga mobiltelefoner och dataskärmar. 

 

Men sedan insåg man hur praktiskt det var att inte agera i blindo hela tiden. Och stona verkade ju inte ta någon större skada. Mängden föl med två huvuden ökade inte sas. När man kunde betäcka mindre, köra mindre, stalla upp mindre och kapa tvillingdräktigheterna så ok då. Då blev det lite mindre farligt.

 

Nu när man plötsligt kunde se vad man gjorde, kunde man göra så mycket mer. AI dök upp och möttes av en vägg av motvilja som är lite svår att beskriva idag. Det faktum att en hingst på en tömning kunde räcka till flera ston var kontroversiellt. Var det inte lite så Hitler hade tänkt när han skulle tillverka den perfekta ariska rasen? Det var dessutom onaturligt, vilket var bland det värsta man kunde vara just då. Var det inte ett slags våldtäkt på stoet och tänk om hon inte förstod att hon var dräktig? Jösses vilka trauman vi inbillade fram på våra ston.

 

Seriös fråga här - Tror du på det jag berättar för dig nu? Anledningen till att jag frågar jag oftast får "jaha", "säger du det" och andra tecken på att den jag berättar detta för inte tar in det. Det här är alltså inte mina privata vimsigheter utan tankesätt som var långt ifrån ovanliga.

 

Men som sagt etikdebatten och det naturligas försvarare fanns. Den som påstår annat hade tur och missade det. Just ja, och så skulle rasen gå under pga inavelsproblematik om man använde färre hingstar. Till viss del är det korrekt, men kanske inte på det Armageddon-liknande vis som kritikerna hävdade. Men de som trodde att aveln av kvalitétshästar skulle ta ett jättekliv framåt hade också rätt, så det blir väl oavgjort, om det nu var en tävling.

 

Flyinge brukade flytta runt sina hingstar på ett sådant sätt att man år efter år kunde ta generation efter generation till samma station. Det var alltså aldrig först far och sedan son, för då fick man åka till någon annan med ungstona. Det brukade vara väldigt mycket rykten innan man visste vem som skulle vart. Man bad årets stillsamma bön att det skulle fungera annars fick man byta station. 

 

Kuriosa - pga att en del hingstar stått på en stor station med många ston så kan man ibland se på bakstammen varifrån linjen kommer. Om jag hittar Flamingo, Imperator och Orust i samma stam är den nästan garanterat från Österlen. Ett udda nöje att kunna, det medgives. Men man måste hitta något som gör en speciell, eller hur?

 

Så kom det då. Genombrottet med TAI och dess konsekvenser. Jag kunde plötsligt få vilken hingst jag ville och behövde inte bokstavligen köra land och rike runt. Känslan var nästan extatisk, men det skulle bli ännu bättre. Man kunde få skick från utlandet.!!!  Det var så mycket revolution att det var nästan skrämmande. Tänk dammlucka som sprängs. Världen öppnade sig och vi blev en del av resten av världen. Nog hade systemet rejäl växtvärk ibland, men det var problem som lästes efterhand. I en det fall ytterst smärtsamt, men iaf.

 

En sak till här. TAI innebar en förändring man kanske inte tänker på. Traditionellt hade vi fixat in nytt blod i landet genom att köpa in hingstar. Men man har då köpt in söner till stjärnhingstarna. Nu plötsligt kunde man låta bli sonen och gå direkt på den hingsten man ville komma åt. Skippa mellanindividen. Och ju mer man började kunna kunna riva en massa väggar var det som Aladin och lampan. Med den skillnaden att det inte gick att prega ner anden igen om man väl släppt ut den.

 

Det var början på en ny tid.