Älskade Specialister

Om jag hade fått en krona varje gång en ridmänniska sagt "travare" med Den Där rösten så hade jag varit ekonomiskt oberoende nu, trots att jag har flera år kvar till 50. 
 
Men som vi ser ner på dem. Konstaterar brist på all form av talang och ridbarhet. Sen ser vi ner lite till, då på ägaren som inte förstår bättre. Stackars liten dumskalle. Till sist informerar vi våra 400 närmaste vänner om sakernas tillstånd. Klart.
 
Fast de älskar sina hästar, precis som alla andra. Finns egentligen bara en  avgörande skillnad. De arbetar med att få sin häst att göra något den inte är avlad för. Det innebär inte att den inte går att använda till ridning. Bara att den har sina gränser. 
 
Det som måste till, för att det ska bli bra, är att en kunnig människa lär dem vad "vara-på-ryggen"-grejen går ut på. Sen är en del individer mer lämpade för detta än andra, men jag hade inte velat tävla dressyr på Quick Star heller.
 
Men,det fundamentala är - det är en travare. Hela livet ut och hur mycket man än tränar, kommer det garanterat inte att ske minsta förändring på den punkten. En del har det, som sagt, enklare än andra, men även deras DNA kommer att förbli intakt. Oavsett tränare och metod.
 
Man har arbetat med att avla fram dessa modiga små hästar åtskilliga generationer. Det är således ingen nymodighet. Målet är att de ska kunna trava framför vagn (ej passa - det är en egen gren ( = pacer, de är ngt snabbare f ö). I Frankrike tävlar man även under ryttare, sk monté. 
 
Vad händer då med rörelsemöstret? Skritten? Den varierar mellan fullt acceptabel och direkt usel. Men vem bryr sig? Det är en körhäst.
 
Den laterala galoppen är det stora offret. Hur mycket är väldigt individuellt. Hur länge hästen är i träning är en sådan faktor. Väljer här att inte gå in för mycket på det, då det finns tillräckligt att skriva om ändå.
 
Det är i trav som magin sker. Till en början, under värmning exempelvis, ser det inte mycket ut alla gånger. Men ge det en speed eller två och du kommer att upptäcka att människan har päls. Att se hästar som verkligen tävlar är något man inte går oberörd från.
 
Men hur kan den trava så otroligt fort?  Här är en förenklad förklaring. Till att börja med är svävmomentet så lågt som möjligt. Det kostar tid i luften. Antar att detsamma gäller galoppörer (ljuvliga djur!)
 
Men den stora innovationen är travarsteget, Det går ut på att bakbenet placeras utanför "sitt" framben. På detta vis behöver inte bakbenen kriga med frambenen om utrymmet under hästen. Av det följer att bakstegen kan bli väldigt mycket längre och frambenen gripa för sig på ett effektivare sätt. 
 
Steget är medfött, men måste nötas in som de flesta rörelser. I början behövs en del hjälp med balansen. När hästen efterhand blir allt mer rengående plockas så mycket som möjligt bort.
--- 
Dagens kuriosa - specialsteget kommer från hingsten Messenger, som la både travare och galoppörer. Han är bara några generationer från Darley Arabian. Av detta följer att en stor del av världens trav- och galopphästar har en gemensam anfader. Kanske något att minnas innan man ser ner på dem, om man behöver en anledning till att låta bli.
---
 
Vidare då. Om man tittar fram eller bakifrån så syns det att hästen vrider sig i luften. Framdel och bakdel roterar åt varsitt håll. Pendlingen gör att bakbenen får ytterligare plats.
 
Numer är hästarna så rengående att de inte egentligen inte behöver tokmycket skydd, men de flesta har något för säkerhets skull del. En del saker verkar universiella.   
 
Den verkliga utmaningen är att få balans i rörelse. Väldigt grovt förenklat är det samma sak man pysslar med på bilen. All skakning i framvagnen kostar energi.
 
Vikter har man inte så mycket längre, men vilka skor ska på, vinkel på dem, hur tunga, symmetriska? osv osv  Närmast en konstart när man kommer upp i de högre nivåerna.  Inte konstigt travtränare ofta är väldigt skickliga hovslagare
 
--- 
Travarsteget går inte att överskatta, men ingen regel utan undantag. En av ytterligt få högpresterande travare i modern tid var Mack Lobell. Men jösses så snabb han var i fötterna. Om man jämför med de andra syns det.
 
 
---
Få saker går upp emot att se hästarna nästan sköta resan själv. Finns ett antal exempel på det, men den här gjorde mig hes och hunden livrädd när det begav sig. Vinnaren är C-premierad, den andre världsklass, i synnerhet som morfar. Det är aldrig enkelt.
 
 
--- 
Till sist, till er som inte vet. En av de i särklass bästa tränarna och innovatörerna i världen var svensk. Sören Nordin är stor hemma, en gigant på övriga ställen där trav är viktigt. Han är borta nu, men minnet av honom kan man se på  ett antal utrustningsdetaljer än i dag..
 
 
 
 
 För övrigt anser jag att stofamiljerna bör numreras.